Godmorgon kära läsare, Idag är det torsdag, röd dag. 17 maj - Norges nationaldag så GRATTIS NORGE!! och Kristi Himmelfärdsdag för oss i Sverige. Så ha en bra helgdag.
Jag tänkte på den eminenta debattartikeln av RFHLs förbundssekreterare Per Sternbeck. Saken är den att jag tycker att det är skrämmande att ett land som Sverige så lätt kan låsa in folk på psyket - låta lekmän kalla dem sjuka - och sedan anse att de uppfyllt Europakonventionen och Svensk grundlag - Europakonventionen kräver att man ska kunna påvisa en psykisk störning, som är av den art och grad att det är påkallat att tvångsvård krävs för att säkerställa individens och samhällets skydd. I mitt fall och i MÅNGA andras fall har rättens lekmän inte kunnat påvisa en psykisk störning på åratal. De motiverar sina beslut med att "Patienten måste antas lida av samma psykiska störning som föranledde beslut om vårdöverlämnande" - vilket i alla fall är ren bullshit i mitt fall då jag enbart vårdöverlämnades till vård på grund av en allvarlig psykos och alla kan se att jag inte är psykotisk (har inga andra störningar) och har inte visat några psykostecken på snart åtta år. De har stöttat sig på rättens egna sakkunniga läkare - som inte heller han har kunnat säga att jag är sjuk - Utan har på direkta frågor sagt att jag är frisk - Men hans motivering till fortsatt vård är att det är "för tidigt" eller att "Patienten kanske någongång i framtiden insjukna i en ny sjukdom", bägge dessa motiveringarna är brott mot Europakonventionen då man inte kan sätta tidsaspekter i vård och inte heller tvångsvårda någon i förebyggande syfte för att denne kan "återinsjukna". Gällande kravet på skadestånd kan jag förstå att kommentatorn "anonym" (alla som inte tycker om inlägg är alltid anonyma av någon anledning) som frågade om skadeståndet var det viktiga i sammanhanget - och för min del har jag aldrig ens tänkt tanken på skadestånd och jag tror inte att staten skulle utbetala det för någon -även om jag kan förstå kravet från RFHLs sida. Det viktiga i sammanhanget är diskussionen om att landet konsekvent och systematiskt kränker sin egna grundlag och internationella konventioner så som Hawaii och Madrid deklarationerna samt Europakonventionen - Det är den delen som jag tycker är den viktiga i diskussionen. Att vi har politiker och jurister som slår sig för bröstet och hävdar "hurra för Sverige" och de inte ens bryr sig om dessa kränkningar.
Jag ska nu tas upp i Socialstyrelsens rättsliga råd, vilket med stor sannolikhet kommer att betyda att totalt okända personer kommer sitta i Stockholm och bedöma min psykiska status utan att ens träffa mig eller ens säga ett enda ord till mig. De HAR möjligheten att göra en utredning på mig genom att inkalla ett yttrande från ett vetenskapligt råd - men det är enligt vad jag förstått oerhört ovanligt. Jag vet inte om det då handlar om psykiatri eller tyckiatri för jag kan inte se hur man på avstånd kan bedöma en psykisk status genom att läsa en över åtta år gammal rättspsykiatrisk undersökning och några sidor i en journal. Fast vi kanske ska återinföra siare i landets styrande skikt?
Hur som haver har min ansvarige läkare i fyra år nu ansökt upprepade gånger om att min vård skall upphöra definitivt, rättens motiveringar har varje gång varit knepigare än den förra. Professor Levander har gjort en riskbedömning på mig och kommit fram till att jag inte är farligare än er andra där ute och att jag med största sannolikhet aldrig återinsjuknar och begår brott- riskbedömningen delas även av en annan känd professor. Dessa har alla träffat mig och pratat med mig i timtal, rättenssakunnige har kanske pratat med mig sammanlagt 10 minuter sedan 2007.
Gällande Europakonventionen så kräver den en pågående störning, som är påvisbar. Den stödjer inte inlåsning på psykklinik med antaganden och strafftänk.
